Hej!

Mina ambitioner med denna blogg är att ventilera mina tankar, känslor och allt annat som kanske kan vara jobbigt att ta upp med någon i min närhet. Man kan nog säga att denna blogg kommer att bli min anonyma dagbok.

Jag är just nu inne i en fas i livet där jag känner mig ganska så ensam i tvåsamheten.

Borde inte känna så men det gör jag.

Har en massa tankar och funderinga som gör att det ibland känns som jag kommer att explodera   

Har precis fått missfall efter första försöket med IVF, visst ska man vara glad att det tog sig på första försöket men jag hade varit ännu gladare om pyret hade velat stanna kvar. 

Hormonerna har varit som en bergodalbana i kroppen och det ska bli skönt när dom är på normal nivå igen och vi kan satsa på ett nytt försök där det blir ett FET i naturlig cykel istället.

Vi har två blastocysor i frysen och vi hoppas på att det tar sig nu andra gången så vi har ett ägg kvar till ett syskon om något år.

Är ensam i min bekanskapskrets om att genomgå IVF vilket gör att man känner sig ganska så ensam. Flera i släkten har precis fått barn eller ska ha barn snart. Och det kan kännas lite tungt.

Men men, skam den som ger sig, vår ena privata läkare har sagt att barn kommer ni att få men det tar lite tid bara. Så det känns ju bra men man har ju inte direkt något tålamod att vänta   

//Findusen